Ett Nästintill Trillingliv

Annons

Älskar dem oändligt mycket

2012-06-13 17

Mitt mamma hjärta smälter när jag ser flickorna vara så glada vid sin lillebror. <3

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. saannis

    Just nu är det inte mycket jobb. Men det lär säkert blir det ju aktivare Anton kommer att bli. Känner också att det är inte lika tufft som med flickorna nu när man har mer rutin och erfarenhet samt redan är inne i småbarnslivet. Dock är jag tacksam för att Anton är lugn och sover väldigt bra nattetid.

  2. Annica

    Herregud vilket jobb du/ni måste göra med tre små barn men kan tänka mig att du/ni inte skulle vilja byta bort det mot allt i världen :)

Se fler...

Återkontroll och syskonkärlek

Jag har hunnit landa lite här hemma efter förlossningen och jag fullkomligt njuter av livet just nu. Elisabeth och Evelina har redan nu tagit till sig lillebror och båda är väldigt glada vid honom redan efter första mötet. Dom sitter väldigt mycket vid honom, pratar, klappar försiktigt och vill gärna hjälpa till vid blöjbyten och sitta med när det är matning osv. Det blir en härlig gemenskap för oss alla och ingen blir utanför när vi låter dem få vara med på allt vi gör med lillebror, på så sätt tror jag att man kan minska avundsjukheten (om det skulle förekomma). Anton sover väldigt mycket men både Elisabeth och Evelina leker på för fullt här hemma men är ändå försiktiga att inte väcka honom. Elisabeth som dessutom har börjat mer och mer lyssna på vad vi säger börjar makera och tillrätta säga Evelina om hon skulle göra något fel. Evelina å andra sidan har börjat komma igång mer med språket och visar mer kroppsspråk på vad hon vill, mycket tack vare förskolan men även för att hon har Elisabeth att se upp till. Elisabeth iakttar de äldre barnen på förskolan och har en rejäl vilja i kroppen att också kunna som dom.

I natt var första gången sen Anton kom som han åt 2gånger och sov resten av natten. För mig kändes det lyxigt att få dom timmarnas sömn sedan vattnet gick i fredags och bara fått 6timmars sömn på de senaste nätterna som varit. Idag skulle vi dessutom till bb-mottagningen för återkontroll imorse. Medan jag åkte in med Anton tog maken flickorna till förskolan. Återkontrollen gick jätte bra och det fanns inga tecken på att han hade blivit drabbad utav någon riskfaktor som kan ske när man har haft så långt mellan vattenavgång och födseln (fick antibiotika 1½ timme innan han kom ut), utan han är fullt frisk!

Jag hämtade flickorna vid halv 12 och just nu ligger alla barnen och vilar middag.
Lite egentid såhär känns underbart.

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Förlossningsberättelse – Anton

När vi kom hem fredagskväll/natt passade jag på direkt att gå och lägga mig. Jag sov väldigt oroligt och tankarna på att jag skulle snart bli mamma snurrade runt i huvudet. Det var svårt att ta in och ännu svårare att förstå, vi skulle bli trebarnsföräldrar innan helgens slut. Runt klockan 04.00 började jag få värkar väldigt oregelbundet som kom och gick större delen av dagen. Strängliga order från maken att enbart vila och inte göra något var det bästa jag hade gjort på väldigt länge, medan han tog hand om barnen och mig hela dagen. Lite otålig var jag allt att värkarna inte kunde komma mer oftare eller tätatare. Den här fasen gjorde ondare än på de andra två graviditeterna och jag kunde knappt sova på hela dagen. Framåt kvällen kom mamma och hämtade flickorna hem till sig. Jag kände då en känsla inombords att vi skulle behöva åka in i natt till förlossningen och gick genast tills sängs där jag somnade direkt.

Klockan blev 00.28 som jag väcktes av en enorm värk att andas igenom. Efter några täta värkar bestämde jag mig för att gå ner till maken och ligga på soffan för att vila. Men värkarna började allt komma jämnare/starkare så jag klockade dem på skojs skull. Värkarna kom genomsnittligt mellan 5-6 minuter och var 1-2min långa. Vid 02.00 gav jag upp med att fortsätta vara hemma och ringde in till förlossningen och berättade hur jag kände mig och vad som hade hänt de senaste dygnen. Vi var välkomna in när vi ville och jag bestämde mig för att nu åker vi in.

Utanför akuten kunde jag knappt ta mig in på egen hand utan jag fick åka med rullstol upp till förlossningen. Jag blev undersökt och det visade sig vara 5cm öppet och vi blev inskrivna 02.30, lite nyponsoppa hämtades till mig för jag hade en enorm illamående med dessa hemska värkar som jag genomled. Jag kunde inte förmå mig att ta lustgas när jag hade illamåendet utan försökte gång på gång att bara andas igenom värkarna. Barnmorskan förslog att jag kunde duscha för att kunna lindra något och där satt jag väldigt länge (kändes det som) och bara njöt av värmen som kom på kroppen och fick mig att sluta skaka. Slutligen började jag känna av att det ville ”trycka” på lite så jag bestämde mig för att gå tillbaka till sängen igen. Trött, hungrig, värkarbeten som jag ville döda tog jag mig till sängen, blev undersökt på nytt vid 04.00 och var då öppen 7cm.

Jag svor på att det tog lång tid för mig att öppna, jag svor på att jag inte kunde krysta när jag istället fick hålla emot tryckningarna, jag svor på att jag inte kunde ta någon smärtlindring alls utan fokuserade bara på andningen, jag svor på barnmorskan som inte kunde ge mig kejsarsnitt och att allt tog sån tid på den här förlossningen. Jag hade ingen ork i kroppen och visste inte ens om jag skulle orka med att krysta mot slutet. Till och från under hela förlossningsarbetet höll jag på att somna men vaknade varje gång av värkarna.

Fokuserandet på andningen blev tills slut alldeles för mycket att mina armar och ben domnade av mitt i allt värkarbeten och tryckandet som blev allt mer intensivare. Barnmorskan försökte få mig att koppla av och andas långsamt med händerna för munnen så det kunde hjälpa till att få bort avdomningen. Min man försökte hjälpa mig också men det var hemskt att inte kunna känna något eller röra armarna.

Men så tills slut kom det rejäla krystvärkar som var omöjliga att hålla emot att vi ringde på klockan runt 05.00. Helt plötsligt var jag öppen 9 cm och jag sa till dem att jag måste krysta. Vilket jag fick göra men barnmorskan hann knappt gå ut för att göra det hon skulle göra innan vi ringde på klockan igen, då såg hon att det var dags och vi fick tillkalla hjälp. 3-4st krystvärkar senare kom äntligen vårt barn ut till oss.

Klockan 05.05 tittade en liten prins vid namn Anton ut till oss. Han vägde 3480gram och var 49cm lång, huvudomfång 34cm.Född i graviditetsveckan 38+5.

2012-06-10 07

Vi kom hem igår eftermiddag och möttes av två glada flickor som välkomnade lillebror. Båda är väldigt försiktiga på att klappa honom och vill bara vara vid hans sida hela tiden <3.

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Mamman till L & L

    Åhh :) Grattis igen till lille anton!
     
    Min andra förlossning tog också längre tid än den första, så att det går lättare som omföderska är ju inte alls säkert, vilket man blir matad med väldigt mkt via mvc tycker jag. Men de vill väl lugna ner en kanske.

  2. Kajsa

    GRATTIS vännen till en underbarn liten Prins!!!
    Vad roligt att det blev en liten gosse, ja det hade givetvis varit lika roligt med en till liten tös också =D
    Grattis igen till er alla!
    Massor av kramisar!!!

Se fler...

Välkommen till världen

Natten från lördag till söndag startade värkarna på riktigt. Klockan 05.05 på söndagsmorgon den 10/6 tittade en liten prins vid namn Anton ut till oss.

Han vägde 3480gram och var 49cm lång, huvudomfång 34cm.Född i graviditetsveckan 38+5.

521292_404698442905192_1079455026_n

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Kajsa

    Stort, varmt och hjärtligt Grattis till er underbara lilla son!
    Kramar till er från mig!

Se fler...

Vattenavgång

Gårdagen började som en helt vanlig dag. Jag och flickorna hade en mysstund med lite sagor som lästes, vi lekte lite och byggde koja som de verkligen älskade. Vid middagstid så var det dags för dom att vila så jag passade på att sätta igång 2 maskiner tvätt. Eftermiddagen var rätt lugn och enda jag kände av var ett tryck vid övre delen av magen som försvann ganska så fort. Framåt kvällen gick vi iväg för att handla hem lite mat när det ändå var uppehåll från allt regnande som varit under dagen.

Väl hemma förbereda maken mat till oss alla medan jag fixade tvn så vi kunde kolla på sista avsnittet av Games of thrones säsong 2. Vi åt samtidigt som vi kollade på avsnittet och plötsligt från ingenstans blev det varmt och väldigt blött i byxorna. 

Jag sa rätt ut till maken: Vad blött det blev….
Han tittade på mig med en frågande min och sa; Vaddå blött?
Därefter känner jag att det är dags för mig att gå på toa för det känns inombords att något ska ”brista” och säga ”plopp”. Reser på mig och i soffan ser vi en stor fläck. Springer praktiskt taget in på toaletten och känner hur allt bara åker ut. Maken står bara och tittar helt chockerande när jag slutligen säger: Mitt vatten gick precis.

Paniken slog till och jag visste inte vad vi skulle ta oss till. Barnet är inte beräknat att komma förens den 18-19juni och här trodde vi att den inte skulle komma tidigare utan kanske gå full tid. Men efter att ha samlat till sig med tankarna började jag genast att ringa mina föräldrar som ställde upp och tog flickorna över natten. Maken ringde förlossningen som bad oss att komma in på kontroll efter att ha sett i min journal att barnets huvud var ruckbart dagen innan (var på barnmorske kontroll i onsdags) samt att de ville kolla så att det verkligen var vattnet som hade gått. Vi letade vidare efter skjuts in till sjukhuset vilket inte var det lättaste. Men slutligen hittade vi en som kunde ställa upp och köra in oss till förlossningen.

Väl framme på förlossningen fick vi komma in i en undersökningsal. Dom kollade så att det verkligen var vattnet som hade gått (ja), barnets huvud hade fixerat sig, min cpr var låg så ingen infektionsrisk, ingen feber och inga värkar som hade startats igång och ctg kurvan var bra. Efter att barnmorskan hade pratat med läkaren blev vi hemskickade igen men vi ska nu vara väldigt uppmärksam på följande saker:

* Kolla temperaturen morgon och kväll.
* Kolla vattnet så det inte ändra karaktär
* Inget badande eller samlag.

Vi var hemma runt 12 på natten och jag gick direkt och la mig i sängen. Haft väldigt svårt för att sova inatt då tankarna har farit runt i huvudet samt att värkarna började smått komma igång. Nu har jag oregelbunda värkar som visserligen gör ont men inte så ont för att åka in. De går att handskas med i alla fall. Händer ingenting idag eller ikväll får vi åka in imorgon för igångsättning.

Så en liten bebis kommer vi snart att få välkomna till världen :)

 

 

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

Se fler...
stats